(Publicada en Feministiskt perspektiv (Perspectiva Feminista). Ver traducción en español más abajo). Ver traducción en español más abajo)
”Den paraguayanska rättvisan hindrar frigivningen av Carmen Villalba genom absurda förvecklingar i samklang med dess politiska intressen, men folket står på gatorna och kräver hennes frigivning”, skriver Lila Báez och Oscar Castelnovo.
Lila Báez, Oscar Castelnovo
Den 16 augusti för 49 år sedan föddes Carmen Villalba i den lilla staden Loreto, Concepción, Paraguay, i en bondefamiljs famn. Hon tog den väpnade kampens väg inför de blodiga orättvisor som drabbade invånarna i Guarani-nationen och deras mark. Orättvisor som gjorde Paraguay till det mest ojämlika landet i Amerika när det gäller markägande, till förmån för oligarkin som tillskansade sig folkets mark.
Trots att Carmen Villalba avtjänat mer än hela sitt 18-åriga straff förblir hon en politisk fånge bakom Buen Pastor-fängelsets galler i Asunción. Rättsväsendet förlängde hennes straff till år 2035 med en rättslig manöver som anmälts av människorättsorganisationer och är olaglig även enligt paraguayansk lag.
Néstor, Carmen Villalbas ende son, mördades 2010. För mordet finns fortfarande inga ansvariga. Ingen har heller ställts till svars för dottern Lichitas påtvingade försvinnande den 30 november 2020 i närheten av Kule Guazú (Cerro Guazú), Amambay.
I samma område kidnappades, våldtogs och sköts hennes två 11-åriga syskonbarn Lilian och María till döds i september 2020. Detta inom ramen för en operation av den väpnade säkerhetsstyrkan Fuerza de tarea conjunta. De klädde flickorna i uniformer för att sedan anklaga dem för att vara ”gerillasoldater”.
Metoden kallas ”falska positiva” och har använts också i Colombia.
Carmen Villalbas syster, Laura var den sista som såg Lichita vid liv i Kule Guazú. Hon greps och fängslades för “vapeninnehav” utan bevis, och anklagas för brott hon aldrig begått.
I juli 2021 hade Carmen Villalba avtjänat hela sitt 18-åriga straff och har olagligt berövats sin rätt till frihet sedan dess. Den paraguayanska rättvisan hindrar frigivningen av Carmen Villalba genom absurda förvecklingar i samklang med dess politiska intressen, men folket står på gatorna och kräver hennes frigivning.
Åklagarmyndigheten grävde upp en anmälan som preskriberades och arkiverades av åklagaren 2005. På den tid bestod fallet av 190 sidor med titeln ”Motstånd mot myndighet”, en brottsrubricering som straffas med maximalt fem år. 2018 dyker fallet upp igen. Nu bestod det plötsligt av 78 sidor med rubriceringen ändrad till “Försök till dråp”; och en påföljd på 15 år.
Det är ett tydligt politiskt beslut som är oförenligt med lagarna i det land där Coloradopartiet styr, samma parti som diktatorn Alfredo Stroessner ledde.
Denna tyrann var en grym mördare av Guarani-folket, av bönder och arbetare, och tog flickor i åldern 9-15 år som byte och höll dem kidnappade.
Övergrepp begicks av både diktatorn själv och hans trupp. Efter en period byttes flickorna ut och de som tillbringat månader underkuvade med dagliga våldtäkter avrättades. Idag finns det vittnesmål från överlevande som berättar om dessa fasor.
Lichita och hennes tvillingsyster Anahí (som bor i Buenos Aires), fyllde 16 år den 2 mars. Carmen Villalba skriver vid tillfället:
”Brev till mina två vackra, idag är det eran födelsedag, mina tvillingars födelsedag, och idag är ni inte här, det finns ingen choklad, det finns ingen tårta, det finns inga lekar, ingen ’inburad kalkon’…”
Vidare skriver hon:
”Lichita, var är du? Vi har inte hört från dig på 15 månader, Kule Guazú, där du stannade, tystnade, odjuren som har makten lät inte någon följa dina spår och det gör de inte än idag. Var har de dig, min dotter? En smärtsam tomhet nästlar sig in i mammas hjärta, jag vet inte om den någonsin kommer att släppa eller förbli permanent. Jag skäms inte för att dränka denna smärta i mina tårar. Jag kommer inte att normalisera det påtvingade försvinnande du utsattes för, min Lichita. Du är så närvarande. Du är intakt i mitt minne, med din busiga skönhet, min flicka, som sötade min själ och mildrade mina fängelsestraff.”
Carmen Villalba fortsätter: ”Lichita, berättelsen om dig, om en heroisk tjej, är redan en del av vårt Amerikas revolutionära sång. Den färdas genom gatorna, genom städerna, stadsdelarna, den finns hos arbetarnas, böndernas och urfolkens soppkök och bär på styrkan av din kamp. Vi letar fortfarande efter dig, dottern min.”
I en intervju uttrycker Carmen Villalba att hon vill vara fri för att ”vända upp och ner på världen om det behövs” och marschera för att återförenas med sin dotter.
Kampen för Carmen Villalbas frihet är kampen för att förverkliga motsatsen till de normer som råder i Latinamerikas domstolar. Så länge hon inte friges kommer aktivister att mobilisera på olika platser runtom i världen. Aktivisterna kommer att vidta åtgärder för att avslöja mördarnas namn och/eller deras bilder världen över, och på så sätt kräva Carmen Villalbas omedelbara frigivning. Vilket också skedde den 8 mars på Internationella arbetarkvinnodagen.
Lila Báez och Oscar Castelnovo är medlemmar i samordningsgruppen för Carmen Villalbas frihet (Argentina-Paraguay).
&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&
Libertad a Carmen Villalba
(Por Lila Báez y Oscar Castelnovo) Un 16 de agosto -hace 49 años-, nacía Carmen Villalba, en el pueblito de Loreto, Concepción, Paraguay, en el seno de una familia campesina. Tomó el camino de las armas ante las injusticias que ensangrentaron a los habitantes de la Nación Guaraní y a sus tierras. Así, convirtieron al Paraguay en el país más desigual de América, en cuanto tenencia de la tierra, en favor de la oligarquía que lo apropió. Esta presa política -en la Cárcel del Buen Pastor de Asunción- continúa tras las rejas y los barrotes a pesar de que ya cumplió la totalidad de su condena, sobradamente. Según denunciaron numerosos organismos de Derechos Humanos, tras una maniobra jurídica, ilegal hasta para las leyes paraguayas, el Poder Judicial le extendió la pena hasta 2035.
Néstor, su único hijo varón, fue asesinado en el 2010. Ese crimen aún no tiene culpables. Como tampoco tiene responsables, la desaparición forzada de su hija Lichita, desaparecida en el 2020 en inmediaciones del Cerro Guazu, Amambay, en el marco de un operativo de la Fuerza de Tarea Conjunta (FTC), donde secuestraron, violaron y fusilaron a sus dos sobrinas argentinas de 11 años en septiembre del 2020, Lilian y María, acusadas de «guerrilleras» y disfrazadas de tales; mentira que se comprobó sin atenuantes. Su hermana, Laura Villalba, quién vio con vida por última vez a Lichita en noviembre del 2020, se encuentra presa sin pruebas, en lo que se conoce como «causa armada», acusada de crímenes que jamás cometió.
LA «MANIOBRA» JURÍDICA
La Justicia paraguaya impide la libertad de Carmen recurriendo a vericuetos kafkaianos, tal como corresponde a sus intereses políticos. Sin embargo, el campo popular la reclama en las calles.
Esta prisionera política está privada ilegítimamente de su libertad ambulatoria desde el mes de julio de 2021, fecha en que compurgó la totalidad de su condena de 18 años. ¿Por qué sigue en prisión? La mantienen en el encierro porque la fiscalía «desempolvó» una causa prescripta hace 14 años atrás. En el 2005 la fiscalía «cajoneó» la causa con 190 hojas, con la carátula de “Resistencia a la Autoridad”, que prevé una pena de 5 años. En 2018, la llamada «Justicia» revive dicha causa con tan solo 78 fojas, cambiando la carátula original por “Homicidio Doloso en Grado de Tentativa”, cuya pena es de 15 años. Es una clara decisión política que nada tiene ver con lo jurídico, ya que ambas condenas debieron ser unificadas según las propias leyes del país donde gobierna el Partido Colorado, el mismo que dirigía el dictador Alfredo Stroessner.
EL TIRANO Y LAS NIÑAS
Este tirano, cruel asesino del Pueblo-Nación Indígena Guaraní, de campesinos y obreros, tomaba como botín a niñas de 9 a 15 años y las mantenía secuestradas en casas, que aún permanecen a la vista, para abuso de esas pequeñas por parte de él y su tropa. Luego de un tiempo, renovaba el plantel con nuevas niñas y ejecutaba a las que ya llevaban meses de sojuzgamiento y violaciones diarias. Hoy mismo hay sobrevivientes que dan cuenta con sus testimonios de estos hechos.
La libertad de Carmen, es la lucha para que se materialice lo que corresponde que, como se sabe, no es la norma en los tribunales de América Latina. De ese modo, mientras no se realice la liberación habrá movilizaciones y escraches en diversos sitios del planeta con los nombres y/o rostros de los verdugos. Así, en distintos sitios del mundo se reclama la Libertad inmediata a Carmen Villalba, tal como pudo apreciarse este 8 de marzo, Día Internacional de la Mujer Trabajadora.
TE SEGUIMOS BUSCANDO, HIJA
Lichita y su melliza Anahí (quien vive en Buenos Aires), cumplieron 16 años el pasado 2 de marzo. En la oportunidad Carmen Villalba escribió a sus hijas:. En parte del texto ella, dice: «Carta a mis dos hermosas, hoy es cumpleaños de mis mellizas, de ustedes. Y hoy no están aquí, no hay chocolate, no hay torta, no hay juegos de pavo enjaulado. ¿Lichita dónde estás? Hace 15 meses que no sabemos de vos, el Cerro Guazú donde quedaste enmudeció y las bestias que hoy ocupan el poder no dejaron y no dejan rastrear tus huellas. ¿Dónde te tienen mi hijita? Un doloroso vacío se anida en mi corazón de madre, no sé si alguna vez despegará su vuelo o quedará permanente. No me avergüenza ahogar este dolor en mis lágrimas. No naturalizaré tu desaparición forzada mi Lichita. Estás tan presente. Estas intacta en mi memoria, con tu hermosura de niña traviesa, que endulzaron mi alma y mitigaron mis penas de encierro. (…)Lichita, tu historia de niña heroica, ya forma parte del canto revolucionario de Nuestramérica. Recorre las calles, las villas, los barrios, las ollas populares de manos de obrerxs, campesinxs y nativxs que llevan el ímpetu de lucha. Te seguimos buscando, hija».
En una entrevista reciente, Carmen expresó que quiere estar en libertad «para revolver el mundo si es preciso» y de ese modo marchar hacia el encuentro con su hija. Que así sea.
&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&&